Svart får
hur jag än vänder och vrider så förblir jag alltid det svarta fåret.
Har precis varit på jobbet och handlat, var på shoppinghumör på smink, men det försvann.
istället för en helomvändning så skulle ett hej sitta bra i dessa tider. ja, jag såg er. Jag såg ett ansikte i en silvrig bil se sig om ifall jag sett dem. jag såg dem både då och där inne. men istället för att hälsa tog dem en helomvändning och jag har nog aldrig känt mig så värdelös i hela mitt liv. Känns skönt och veta att Philip aldrig skulle få för sig och göra så. Jag saknar honom så in i helvete nu och bara ett hej från dem hade suttit bra i hjärtat. Jag kommer bli det svarta fåret nu när jag skriver om det här. Det känns som att vad jag än gör så blir allt fel. jag kanske skulle hållt det här inom mig, men just nu känns det bra och skriva om saken, gråta ut allt. patetiskt att gråta egentligen, men man är väl extra känslig just nu och vill bara ha något samband med Philip, fast jag inte kan träffa honom och jag ser ju det bland människorna som han älskar högst.
Jag känner verkligen mig som det svarta fåret just nu fast jag inte gjort något fel. jag försöker, men får alltid skit tillbaka.
Jag har varit duktig idag: Bakat 90 bullar och en fläta. Och såklart tog jag mig tiden att städa mellan jäsningarna :)
Om en kvart börjar super-G, go Anja!
Jag saknar honom, så in i helvete.
