Tentaplugg.
Ja, jag vet. När man ska ha tenta på fredagen är det bäst att trycka in allt man kan på torsdagen. MEN! Jag hatar det! Jag kan verkligen inte det, satt i morse i flera timmar och skrev en massa skit om reformationen och luthers jävla lära och om Kristinas abdikering. Vem fan tycker sådant är skoj? (jag) Så istället för att plugga hela dagen har jag hämtade Nesselelle (katten) i brönnestad och sedan körde vi till matöppet, tog in honom där inne i jackan så han har fått bestämma själv vilken kattmat han ville ha idag. Mamma ville att jag skulle lämna kvar honom där, så han fick vara på lagret en timme innan han kom hem. Stackar'n!
Lagade mat åt mamma, sedan somnade båda i soffan, men mor hade ju ett arbete att återgå till så hon kom upp, men jag vaknade inte förrän tre. Ville börja plugga då, MEN! Jag satte mig på facebook och nördade lite där och sedan hittade jag gamla inspelade filmer från min barndom som jag just nu tittar på.
Har en gammal film från när jag hoppar med min gamla häst Alina, sommaren 2002, året innan pappa dog. Ser lycklig ut och den enda bekymret jag hade just då var att hästen slängde med huvudet.
Sedan blev det en film från Bornholm där vi spelade fotbollscup 2003, två månader efter pappa dött. Jag har växt flera år och jag ser inte glad ut längre. Jag är irriterad och ledsen, det syns på hela mitt kroppspråk.
Nu tittar jag på en film från när vi var i Amerika 1993, hela familjen samlad. De här filmerna får en att fundera...
När gick allt snedt? Från att vara en sammansvetsad familj till en frustrerad och arg tonåring med ångest.
När förändrades allting? Var det när han dog eller när jag flyttade till Hässleholm? Så många förändringar för en tonåring kan helt enkelt inte vara bra.
Jag tänker tillbaks på tiden med pappa, men jag kommer inte ihåg så mycket längre. Allt är suddigt. Jag vill minnas, vill kunna skälla på honom. Men allt jag känner nu är tomhet. Alla andra har sina pappor och mammor och lever Svensson liv. Men när jag försöker komma på ett minne av pappa när båda var lyckliga, kommer jag inte på något. Definitionen av lycklig är att han är så pass nykter att han inte druckit på flera dagar, men något sådant minne har jag inte. och det förtär mig innifrån.
Jag är lycklig nu. Jag är glad att förändringen kom. Jag är glad att vi flyttade till Hässleholm. Annars hade jag varit kvar i ett träsk och antagligen gått på en linje där idioter går.
jag är glad att jag träffade världens bästa man som älskar mig för den jag är, även om jag skäller på honom, skriker åt honom och beter mig allmänt dumt åt. Men han älskar mig, och jag älskar honom. det är det finaste.
... Jag är faktiskt jätteglad att jag har mamma också, för utan henne. Hade jag tagit mitt liv för några år sedan. Tack för mina kämpargener som har insett att jag är bättre än Sösdalatrash. Tack för mitt självförtroende som har fått mig dit jag är idag.
Jag är glad, att jag inte är som alla andra. Men samtidigt är jag ledsen att jag inte är det.
Lagade mat åt mamma, sedan somnade båda i soffan, men mor hade ju ett arbete att återgå till så hon kom upp, men jag vaknade inte förrän tre. Ville börja plugga då, MEN! Jag satte mig på facebook och nördade lite där och sedan hittade jag gamla inspelade filmer från min barndom som jag just nu tittar på.
Har en gammal film från när jag hoppar med min gamla häst Alina, sommaren 2002, året innan pappa dog. Ser lycklig ut och den enda bekymret jag hade just då var att hästen slängde med huvudet.
Sedan blev det en film från Bornholm där vi spelade fotbollscup 2003, två månader efter pappa dött. Jag har växt flera år och jag ser inte glad ut längre. Jag är irriterad och ledsen, det syns på hela mitt kroppspråk.
Nu tittar jag på en film från när vi var i Amerika 1993, hela familjen samlad. De här filmerna får en att fundera...
När gick allt snedt? Från att vara en sammansvetsad familj till en frustrerad och arg tonåring med ångest.
När förändrades allting? Var det när han dog eller när jag flyttade till Hässleholm? Så många förändringar för en tonåring kan helt enkelt inte vara bra.
Jag tänker tillbaks på tiden med pappa, men jag kommer inte ihåg så mycket längre. Allt är suddigt. Jag vill minnas, vill kunna skälla på honom. Men allt jag känner nu är tomhet. Alla andra har sina pappor och mammor och lever Svensson liv. Men när jag försöker komma på ett minne av pappa när båda var lyckliga, kommer jag inte på något. Definitionen av lycklig är att han är så pass nykter att han inte druckit på flera dagar, men något sådant minne har jag inte. och det förtär mig innifrån.
Jag är lycklig nu. Jag är glad att förändringen kom. Jag är glad att vi flyttade till Hässleholm. Annars hade jag varit kvar i ett träsk och antagligen gått på en linje där idioter går.
jag är glad att jag träffade världens bästa man som älskar mig för den jag är, även om jag skäller på honom, skriker åt honom och beter mig allmänt dumt åt. Men han älskar mig, och jag älskar honom. det är det finaste.
... Jag är faktiskt jätteglad att jag har mamma också, för utan henne. Hade jag tagit mitt liv för några år sedan. Tack för mina kämpargener som har insett att jag är bättre än Sösdalatrash. Tack för mitt självförtroende som har fått mig dit jag är idag.
Jag är glad, att jag inte är som alla andra. Men samtidigt är jag ledsen att jag inte är det.
Kommentarer
Trackback
