Matchen.
Idag har allting gått snedt. Det började med i morse att klockan i bilen gick rätt så jag stämplade in en minut i halv istället för kvart över som jag brukar. Så jag var en kvart efter hela förmiddagen, stressade som en idiot och under hela eftermiddagen har jag inte haft något att göra. Typiskt. Har varit en riktigt tråkig dag på jobbet. Men sådana får man ju också ha. Har bränt mig på foten i ugnen, tappat en jävla massa kakor som gått till svinn och ja. Fan och hans mormor. När jag sedan slutat stressar jag till Vinslöv till samlingen. Krister yrade något om att komma först dit så jag låg ju på, inte alltför snabbt så jag äventyrar säkerheten, men över genomsnittet typ. Sen efter matchen så säger han till Sofie att vi ska prata om det där med att flyga till samlingarna. Hallå? Bilar har väl inga vingar? Nej, riktigt löjligt, till och med Majas pappa som körde bakom tyckte inte det var så farligt. Är det av omtanke på grund av att han är brandman eller var det för att han kom efter oss till Gärds-Köpinge? En retorisk fråga som vi antagligen aldrig kommer få reda på.
Matchen då alltså. Jag har taggat hela dagen och känt mig så jävla pepp. Börjar som avbytare och kommer in i 25:e matchminuten och börjar jobba som fan. Men känner av min tå vars nagel jag drog av igår efter träningen. Så man är inte 100%. Typiskt, för det har jag inte varit på hela säsongen.
Men det är ju klart att jag hinner med en riktigt ful tröjdragning, tyckte den satt lite tajt på henne så jag drog ut den några meter, riktigt töjbara de där tröjorna :) Nej, men det var typ så här att jag hinner inte med henne när hon vänder spelet och ska kontra, och då finns det bara en grej att göra: Stoppa spelet, så jag springer dä roch får tag i hennes tröja, känner lite nätt på den och sedan rycker jag till så hon flyger bak och jag får tag på bollen. Domaren (Som förövrigt var dum i huvudet) blåste frispark och sa till mig att lugna ner mig, medans en G-K spelare skriker nolltolerans-ord. Frågar honom då lite snällt om inte han hör vad hon säger, och då kommer han med den dumma kommentaren: Men det är ju en alldeles solklar reaktion, så hade jag också sagt. Jaha? Ja, så vi förlorade med 5-0. Rättvist resultat, vi var inte alls på hugget idag. tyvärr. igen.
Har precis pratat med älsklingen i telefon. han är hel jävla fucking underbar. Vet ni det? Sorry alla som letar, men jag har faktiskt världens bästa pojkvän. känns som om allting vänder just nu. Kände i bilen på vägen hem att man aldrig får något för sitt slit, spelar ingen roll var det än är. Men det är kanske detta som är belöningen? Ett liv med världens underbaraste man? Börjar bara för det böla nu, lite sentimental är man allt. Men när man älskar en person så mycket att jag får tårar i ögonen, är det äkta kärlek. Vill bara att han ska komma hem nu. NU
Matchen då alltså. Jag har taggat hela dagen och känt mig så jävla pepp. Börjar som avbytare och kommer in i 25:e matchminuten och börjar jobba som fan. Men känner av min tå vars nagel jag drog av igår efter träningen. Så man är inte 100%. Typiskt, för det har jag inte varit på hela säsongen.
Men det är ju klart att jag hinner med en riktigt ful tröjdragning, tyckte den satt lite tajt på henne så jag drog ut den några meter, riktigt töjbara de där tröjorna :) Nej, men det var typ så här att jag hinner inte med henne när hon vänder spelet och ska kontra, och då finns det bara en grej att göra: Stoppa spelet, så jag springer dä roch får tag i hennes tröja, känner lite nätt på den och sedan rycker jag till så hon flyger bak och jag får tag på bollen. Domaren (Som förövrigt var dum i huvudet) blåste frispark och sa till mig att lugna ner mig, medans en G-K spelare skriker nolltolerans-ord. Frågar honom då lite snällt om inte han hör vad hon säger, och då kommer han med den dumma kommentaren: Men det är ju en alldeles solklar reaktion, så hade jag också sagt. Jaha? Ja, så vi förlorade med 5-0. Rättvist resultat, vi var inte alls på hugget idag. tyvärr. igen.
Har precis pratat med älsklingen i telefon. han är hel jävla fucking underbar. Vet ni det? Sorry alla som letar, men jag har faktiskt världens bästa pojkvän. känns som om allting vänder just nu. Kände i bilen på vägen hem att man aldrig får något för sitt slit, spelar ingen roll var det än är. Men det är kanske detta som är belöningen? Ett liv med världens underbaraste man? Börjar bara för det böla nu, lite sentimental är man allt. Men när man älskar en person så mycket att jag får tårar i ögonen, är det äkta kärlek. Vill bara att han ska komma hem nu. NU
Kommentarer
Trackback
