patetiskt
Hur patetisk är inte jag som inte ens kan byta en glödlampa?! Dem har tyvärr gått i badrummet och det är ju inga vanliga hederliga glödlampor utan spotlights och jag får fanimej inte in fingrarna och kan byta dem jävlarna. trist, så man får gå på känsla i morgon när man duschar och hoppas på att man inte förväxlar balsam med tvål! har tyvärr inte kvar min stora lampa längre så jag får väl tända lite stearinljus och ljuga för Philip när han kommer hem och säga att jag bara ville vara extra romantisk ;) haha. pinsamt också och ringa svärfar, som antagligen nu tror att jag har tummen MITT i näven! men det bjuder jag på, som en litet skömt: kommer ni ihåg när titti inte kunde byta glödlampa?
längtar alltmer till jul nu, har fått vägbeskrivning hem till faster uppe i Stockholmsområdet någonstans, matlista och nästan alla klapparna är köpta. Även om inte pappa finns kvar så finns han mycket i farfar och det är jag glad över, för då känns det som om man får umgås lite tillsammans med honom i alla fall. Jag ser fram emot det, men jag är också rädd och nervös ifall pressen blir för stor, om man bryter ihop och ingen förstår varför. Jag tror många tror att man kommit över det, på något sätt har jag väl gjort det och gått vidare, men traumat trots att man var förberedd kommer jag aldrig över, jag förlåter aldrig och trots jag har så många frågor kvar så är de för svåra och ställa och än mer svåra och besvara för alla trodde väl att jag inte förstod något. jag förstod inte allt, men i efterhand så klarnar mycket av dimman upp. Men det är snart jul och jag har en bebis och se till så att den blir den första bästa julen.
Jag saknar dig Philip!
Här är julbilden på Lucia som prydde våra julkort till nära och kära.
(De som är utomland i snön ska få sitt när jag fått en permanent adress) :)
