Ute
Lucia verkar sakna utelivet hemma hos mamma och det gör inte det bättre att jag har funnit mitt drömhus! jag har råd, men inte de egenskaper som krävs att sköta ett hus, jag kan klippa gräset, måla och tapetsera om och lägga golvet, men allt det andra som krävs, (det tar emot att erkänna) kan jag inte. Det är ett helt underbart hus som är byggt i sekelskiftet, det enda negativa med det är att det ligger i Tyringe... Visst är det bättre tågförbindelser där och så, men jag vill ju bo kvar i stan och slippa känna mig tvungen att ha bil. Men det är bara en dröm jag har. En sekelskiftsvilla med stor trädgård. Många genomgångsrum och gamla dörrar och fönster. Får väl spara ihop en slant och bygga ett eget hus istället. Visst trivs jag i lägenheten, inget ont om denna underbara 2:a i centrum! men snart är det dags att dra vidare och se mot nya mål och utmaningar :D
Snart kommer Philip hem. Ska bli skönt :) bara en timme kvar och jag måste göra mig iordning, går i tajts och ett linne bara och måste in i duschen om jag orkar. Annars så får jag se det som så att han antagligen sitter med joggingbyxor och är lite svettig så, vafan.!
har fått ett vykort från Farmor idag också. Känns som om jag måste köra upp dit snart och hälsa på. Jag har verkligen inte tid egentligen, en helg går ju väldigt fort med allt man ska göra och på vardagarna jobbar jag.. jag hatar att känna tvånget, man får så dåligt samvete när hon hör av sig så man blir ännu mer stressig. Men jag borde ta mig i kragen och köra upp dit, både till henne och pappas grav. Undrar hur många år sedan den blev tvättad? Känns också som om man borde vara rädd om de relationer man har kvar med sin familj emd tanke på allt som inträffat. Kan ju varken prata med mormor eller morfar längre och även om jag aldrig får några bra svar så känns det bra att komma upp till farmor och känna en liten del av barndomen komma tillbaka. jag är ju samtidigt hennes ända länk till pappa och det känns dumt att anklaga, för det känns som om jag gör det. Men det hade kännts bra om hon kommit hit någon dag och sett hur jag bor, vem jag är. men det är ingen från pappas sida som gjort det. Vet inte varför jag tänker så mycket på pappa just nu. Det är fel tidpunkt på året. Men jag gråter just nu och tårarna hindrar mig från att skriva det jag verkligen vill. jag är antagligen överspänd och borde få massage. Men det känns som om jag aldrig stått så här långt ifrån familjen/släkten som nu. Jag känner mig ensam och då drar jag mig mot de döda som jag kan prata med i en enmanskonversation.
Trevlig helg allesammans!
Snart kommer Philip hem. Ska bli skönt :) bara en timme kvar och jag måste göra mig iordning, går i tajts och ett linne bara och måste in i duschen om jag orkar. Annars så får jag se det som så att han antagligen sitter med joggingbyxor och är lite svettig så, vafan.!
har fått ett vykort från Farmor idag också. Känns som om jag måste köra upp dit snart och hälsa på. Jag har verkligen inte tid egentligen, en helg går ju väldigt fort med allt man ska göra och på vardagarna jobbar jag.. jag hatar att känna tvånget, man får så dåligt samvete när hon hör av sig så man blir ännu mer stressig. Men jag borde ta mig i kragen och köra upp dit, både till henne och pappas grav. Undrar hur många år sedan den blev tvättad? Känns också som om man borde vara rädd om de relationer man har kvar med sin familj emd tanke på allt som inträffat. Kan ju varken prata med mormor eller morfar längre och även om jag aldrig får några bra svar så känns det bra att komma upp till farmor och känna en liten del av barndomen komma tillbaka. jag är ju samtidigt hennes ända länk till pappa och det känns dumt att anklaga, för det känns som om jag gör det. Men det hade kännts bra om hon kommit hit någon dag och sett hur jag bor, vem jag är. men det är ingen från pappas sida som gjort det. Vet inte varför jag tänker så mycket på pappa just nu. Det är fel tidpunkt på året. Men jag gråter just nu och tårarna hindrar mig från att skriva det jag verkligen vill. jag är antagligen överspänd och borde få massage. Men det känns som om jag aldrig stått så här långt ifrån familjen/släkten som nu. Jag känner mig ensam och då drar jag mig mot de döda som jag kan prata med i en enmanskonversation.
Trevlig helg allesammans!
Kommentarer
Trackback
