Vardag
vardagskvällar kan verkligen vara riktigt tråkiga. Känns som om jag kastats in i en mörk period med kroppsbesattshet, avundsjuka och ångest. Det är skönt att jag har jobbet att gå till varje dag. Där kan jag komma ifrån bekymmer och oro. Blir lätt irriterad på småsaker och förstår ibland inte hur människor tänker. jag har lockat mitt hår så just nu ser jag ut som en pudel. Hoppas det har lagt sig till i morgon.. Jag saknar Philip och vill ha hela hans uppmärksamhet i helgen. Är det för mycket begärt? Är det för mycket att få känna sig älskad ibland? Det har blivit hårdare att han är i lumpen sedan han gav sig av efter jullovet. Alla sa att det skulle bli jobbigt i början men ingen förklarade slutet, då han är hemma bara varannan helg och man kan nästan ta på dagarna som är kvar med dagen han muckar kommer aldrig. Detta har klart varit de två längsta veckorna.
Jag inser nu att jag borde skaffa mig en fritid.Farstorps tränare ska ringa mig, Lillen vill att jag ska komma och provträna med Sösdala. Jag vill nog spela med Maxi i Korpen. Men det skadar ju aldrig att provträna, se om man håller för div 4, eller om man ska spela i samma klubb mamma gjorde för 35 år sedan. har jag verkligen gett allt jag kan inom fotbollen? Har jag nått min gräns?
Jag sitter i en lägenhet i centrum en onsdag och ser ut som en pudel. Men det gör mig ingenting för ingen ser mig, ingen.
<3
