you can turn it.
Hade riktigt trevligt på min kollegas 25 års fest i vinslöv igår, stannade dock inte så länge, tror nästan jag slog rekord i att åka hem tidigast tävlingen. Gustav släppte av mig hos Philips bror och fru som hade 40 års galej hos sig, riktigt trevligt där också en stund :)
Jag vet hur det känns att bli sviken av människor jag älskar, jag har varit med om det förr. Så jag har kännt den här känslan förr, av att bli sviken, förödmjukad ochh blottad. Jag har alltid fått kämpa för det jag vill ha i mitt liv och jag har blivit stark på grund av det. En styrka som många kanske inte accepterar, jag är en överlevare som reser sig upp trots alla motgångar, trots alla svek, och jag går alltid rakryggad ur striden.
Igår fick jag kniven i ryggen av personer jag älskar och jag fick stöd av en person jag inte kände så väl. Jag tror inte jag gråtit mig till sömns så här sedan min pappa dog för 7 år sedan. Känslan av tryck på bröstet, en klump i magen och värk i ryggen efter kniven gjorde det inte lättare. Men idag har jag bara ärr kvar, jag håller på och reser mig upp, ärrvävnaden efter sveket är starkare än huden, likaså är jag.
Jag kommer aldrig förlåta, jag kommer aldrig glömma eller stryka ett streck över detta. Jag gick förlorande ur striden igår, men jag kommer vinna så småningom. Jag är den fula ankungen, det svarta fåret, ni kan kalla mig vad ni vill för jag vet vad jag är. Jag spelar ett rent spel av ärlighet, medans någon annan väntar på sin chans att förstöra min relation till mina nära och kära. Grattis, du har lyckats med det nu.
Känns som om jag hamnat i en återvändsgrännd nu där muren över till andra sidan är 3 meter hög och bakom mig har jag en stor elak varulv som vill förgöra mig. Ska jag ge mig in i kampen eller ska jag slitas i stycken?
(Jag funderar på att lösenordskydda bloggen ett tag med tanke på att det finns personer som inte gillar innehållet, men som ändå inte kan sluta läsa den.)
