Ohja!
Fick plötsligt ett lyckorus och en känsla av överlägsenhet och lite revansch.
När man ser vackra människor från förr som var så vackra och smala har plötsligt blivit 20 kilo större och inte fullt så vackra längre. Man föreställer sig en tid då de levde i perfekta familjer i vackra hus och inga utåtliggande problem.
Till skillnad från mig själv.
Det känns på något sätt absurt att känna så här, men på något sätt har jag fått upprättelse i det tysta och jag kan se mig själv komma vinnande ur min uppväxt. Jag lever ett helt annat liv just nu och har lämnat det förflutna bakom mig. Det är ingenting jag talar om och det är en bit jag vill ha för mig själv.
Pusslet börjar ta form och jag gillar det jag ser.
Jag stod och tänkte på något min far sa en gång till mig för mycket länge sedan. Han pratade om när jag skulle få barn och hus han skulle gilla det. Men att han kanske inte fick vara med om det alls.
Jag förstod nu att Pappa visste att han skulle kanske dö ung.
Nu ska ja ha lite kvalitetstid med min katt och kanske till och med låta henne se aristocats om hon är snäll.
