titts

jag unnar inte ens min värsta fiende en pojkvän i lumpen.

jag har haft en tuff dag och när man inser att det man behöver mest inte ens finns tillgängligt så började jag gråta.
Jag gråter fortfarande för jag kan inte sluta. varför tar aldrig tiden slut!?
jag är glad för allas lycka, det är jag.
Men jag känner mig så ensam bara. utanför. ingen pojkvän att kela med, kivas med, laga mat med, skratta ihop, dela vardagen tillsammans.
Jag har en katt som är brunstig och jobbig.

livet suger just nu. 5 veckor kvar.