Så lämnar han mig igen.
Match igår mot Nävlinge, ett jävla derby som man fasat lite för... Timmen innan samling var hektisk, hittade inte mina fotbollsskor, och bortskämd av Philip som jag är åkte vi till Kvantum så han köpte ett par nya till mig.
Matchen började bra, spelet varierade och vi stod upp bra mot dem och var taggade trots 9 ordinariespelare borta. Mimmi stukade foten på uppvärmningen så hon blev den nionde spelaren som föll bort. Lite på grund av mig kanske? kamp om billen och hennes balans var rubbad...
Nävlinge får iaf in ett mål i första halvlek efter mycket om och men, i andra halvlek intalar vi oss själva att matchen ännu inte är slut och att vi ska fortsätta få fram ett mål, Mimmi N drar till utanför straffområdet med sin doja och målvakten har inte en chans att ta den. Riktigt snyggt :D
Domaren verkade vara på min sida igår, jag klagade iofs inte på honom så han trodde väl att jag var snäll som ett lam. Några spelare hamnade utanför planen in i publiken, tacklade ner två spelare i en smäll och kom förbi, sparkade en tjej i huvudet, dock inte mitt fel, jag visste att hon kom bakifrån på en höjdboll och skulle nicka så jag hoppar upp och sätter dit foten istället och jag kan ju inte hjälpa att den dumme jävlen skulle nicka ;) hehe.
I mitten på andra halvlek får de frispark utanför straffområdet, och bollen hamnar ribba ut, Domaren blåser avspark. 2-1 till Nävlinge, man har ju ingen repris att titta på så man får hoppas domaren dömde ett rättvist beslut.
Idag åker Philip upp till Stockholm igen, försökte övertala honom att sova hemma hos mig inatt, men utan resultat. Han gillar väl inte min lägenhet. Eller så som jag känt det så har jag hamnat i tredje placering den här helgen. Aldrig mer säger jag bara, vill han umgås med sina vänner när han väl kommer hem på helgerna får han göra det, men då vill jag inte träffa honom. Det är alldeles för smärtsamt. Så jag får hoppas jag får upp honom från sängen nu så vi kan äta frukost, han kan packa ihop sina saker så vi kan åka hem till mig. Jag ska fanimej ha lite privatliv tillsammans med honom innan han åker upp igen. Annars skiter jag i det. Låter väl jävligt självisk nu, men så är det. Jag är inte nån jävla tjej man lämnar hemma i ett år och tror jag fortfarande finns kvar i mars nästa år om han behandlar mig så här varenda helg. Jag vill inte ha ting. Jag vill ha kärlek och omtanke.
Hoppas ni haft en bra helg allesammans, min har varit som en metrologisk förklaring; Spridda skurar. Ibland underbar, ibland förjävlig.
Matchen började bra, spelet varierade och vi stod upp bra mot dem och var taggade trots 9 ordinariespelare borta. Mimmi stukade foten på uppvärmningen så hon blev den nionde spelaren som föll bort. Lite på grund av mig kanske? kamp om billen och hennes balans var rubbad...
Nävlinge får iaf in ett mål i första halvlek efter mycket om och men, i andra halvlek intalar vi oss själva att matchen ännu inte är slut och att vi ska fortsätta få fram ett mål, Mimmi N drar till utanför straffområdet med sin doja och målvakten har inte en chans att ta den. Riktigt snyggt :D
Domaren verkade vara på min sida igår, jag klagade iofs inte på honom så han trodde väl att jag var snäll som ett lam. Några spelare hamnade utanför planen in i publiken, tacklade ner två spelare i en smäll och kom förbi, sparkade en tjej i huvudet, dock inte mitt fel, jag visste att hon kom bakifrån på en höjdboll och skulle nicka så jag hoppar upp och sätter dit foten istället och jag kan ju inte hjälpa att den dumme jävlen skulle nicka ;) hehe.
I mitten på andra halvlek får de frispark utanför straffområdet, och bollen hamnar ribba ut, Domaren blåser avspark. 2-1 till Nävlinge, man har ju ingen repris att titta på så man får hoppas domaren dömde ett rättvist beslut.
Idag åker Philip upp till Stockholm igen, försökte övertala honom att sova hemma hos mig inatt, men utan resultat. Han gillar väl inte min lägenhet. Eller så som jag känt det så har jag hamnat i tredje placering den här helgen. Aldrig mer säger jag bara, vill han umgås med sina vänner när han väl kommer hem på helgerna får han göra det, men då vill jag inte träffa honom. Det är alldeles för smärtsamt. Så jag får hoppas jag får upp honom från sängen nu så vi kan äta frukost, han kan packa ihop sina saker så vi kan åka hem till mig. Jag ska fanimej ha lite privatliv tillsammans med honom innan han åker upp igen. Annars skiter jag i det. Låter väl jävligt självisk nu, men så är det. Jag är inte nån jävla tjej man lämnar hemma i ett år och tror jag fortfarande finns kvar i mars nästa år om han behandlar mig så här varenda helg. Jag vill inte ha ting. Jag vill ha kärlek och omtanke.
Hoppas ni haft en bra helg allesammans, min har varit som en metrologisk förklaring; Spridda skurar. Ibland underbar, ibland förjävlig.
Kommentarer
Trackback
