Oj var det tenta idag?
Jag hoppade tentan idag. Hade ändå kuggat, så jag satsar när det är omtenta istället, hatar att kugga. Det tar alldeles för mycket på ens krafter. Så jag låg och drog mig i sängen istället men insåg att jag inte kan ligga där hela dagen. Så nu är jag uppe, inte världens piggaste, men det är dags att ta itu med oredan jag orsakade i köket idag. Jag har lärt mig flera olika saker angående matlagning; Köket luktar röv om man grillar Squash och äggplanta. Okej, jag har bara lärt mig en sak, men det är ju bra det med.
SKa eventuellt köra upp till RP och hämta nypotatis, måste ner till sösdala i vilket fall och hämta stolar till ikväll, det är lite ont om sittplatser :) Saknar mitt gamla stora bord som man kunde dra ut så att 10 pers kunde sitta. Och det fick faktiskt plats i lägenheten!
Att skriva blogg är som terapi för mig, men jag vet inte riktigt mot vad. Självheling kanske. Men det allra privataste publicerar jag såklart inte här utan i dem jävla bäckerna jag samlat på mig sedan högstadiet. Alla borde skriva av sig, man mår så himla mycket bättre av det, särskillt när ens pojkvän är borta två veckor i taget och man har ingen att prata med. Han är ju min bästa vän och älskade. Det är mycket som förändras när han är borta. Man förlorar en bit av sig själv, och man hinner inte få tillbaka den på helgerna då han är hemma. Jag låter säkert som en dum romantiker, och det kanske jag är, men på något konstigt sätt är det som om Philip är min yang. Vi är så olika personligheter, men vi matchar varandra helt och hållet. Innan jag träffade honom var jag emot allt vad jakt hette, det är väl inte mitt högsta intresse nu heller, men jag accepterar det och har varit ute med dem en gång för att se vad dem gjorde. (Jag gick och plockade svamp och trallade tills Philip hötte med ett finger att vara tyst för hunden började skälla, då var man tvungen att stå stilla tills Philip insåg att det gick åt andra hållet, sen fick man fortsätta.) Jag har ett jävla humör och han är fruktansvärt tålmodig och lugn, jag förstår inte hur han står ut med mig vissa stunder. Men jag älskar honom, och jag sitter här hemma själv för hans skull. Vilket jag aldrig skulle gjort för tre år sedan, då hade det varit hejogobay. Men jag har väl lärt mig vad uppoffringar heter och det ska bli intressant vad han blir för människa efter lumpen, skrämmande, men intressant.
Nu har jag tråkat ut er tillräckligt. Ska gå och diska i köket och ta bort odören från de äckliga grönsakerna.. :o
SKa eventuellt köra upp till RP och hämta nypotatis, måste ner till sösdala i vilket fall och hämta stolar till ikväll, det är lite ont om sittplatser :) Saknar mitt gamla stora bord som man kunde dra ut så att 10 pers kunde sitta. Och det fick faktiskt plats i lägenheten!
Att skriva blogg är som terapi för mig, men jag vet inte riktigt mot vad. Självheling kanske. Men det allra privataste publicerar jag såklart inte här utan i dem jävla bäckerna jag samlat på mig sedan högstadiet. Alla borde skriva av sig, man mår så himla mycket bättre av det, särskillt när ens pojkvän är borta två veckor i taget och man har ingen att prata med. Han är ju min bästa vän och älskade. Det är mycket som förändras när han är borta. Man förlorar en bit av sig själv, och man hinner inte få tillbaka den på helgerna då han är hemma. Jag låter säkert som en dum romantiker, och det kanske jag är, men på något konstigt sätt är det som om Philip är min yang. Vi är så olika personligheter, men vi matchar varandra helt och hållet. Innan jag träffade honom var jag emot allt vad jakt hette, det är väl inte mitt högsta intresse nu heller, men jag accepterar det och har varit ute med dem en gång för att se vad dem gjorde. (Jag gick och plockade svamp och trallade tills Philip hötte med ett finger att vara tyst för hunden började skälla, då var man tvungen att stå stilla tills Philip insåg att det gick åt andra hållet, sen fick man fortsätta.) Jag har ett jävla humör och han är fruktansvärt tålmodig och lugn, jag förstår inte hur han står ut med mig vissa stunder. Men jag älskar honom, och jag sitter här hemma själv för hans skull. Vilket jag aldrig skulle gjort för tre år sedan, då hade det varit hejogobay. Men jag har väl lärt mig vad uppoffringar heter och det ska bli intressant vad han blir för människa efter lumpen, skrämmande, men intressant.
Nu har jag tråkat ut er tillräckligt. Ska gå och diska i köket och ta bort odören från de äckliga grönsakerna.. :o
Kommentarer
Trackback
