Mardrömmar.
Har haft mardrömmar inatt. Att Philip dött uppe på AMF1, men att ingen sagt till mig, utan glömt. Jag har drömt massor av Philip som kommit fram av olika anledningar till att han inte ringde igår. Att jag vaknar halv sju en dag som är min lediga dag är riktigt störigt. Men jag har ju inte kunnat sova inatt heller, så vafan.. Har knappt kunnat sova på tre dagar. Bara för att Philip ska komma hem. Är jag nervös? Stressad? Exalterad? Ensamheten känns mer när man bor själv, försöker få kontakt med vänner, men som skiter i en. Det märks nu mer än någonsin. Men då vet man det iallafall.
Visst är det skönt att vara själv, det är inte så jag menar, som när man varit hos mamma i fem dagar, och man kommer hem. Sätter sig i soffan med en bok eller lägger sig i badkaret och njuter av tystnaden. Inget är bättre än det, men när man kommer hem till en tom lägenhet varje dag och man kan inte prata med den person som man helst vill prata med då är det riktigt frustrerande. De två första veckorna han var borta var ganska okej, för då ringde han varje kväll. Men dessa 10 dagar har varit ett helvete. Varför utsätter man sig för det här frivilligt? Hans batteri kanske har dött. Jag vet inte. Fan.
Ska fylla dagen med saker att göra:
- Äta frukost
- Vika in alla kläder
- Facebook
- Kanske en pedagogisk grundsyn...
Fan vad den här dagen kommer bli lång... Kan inte Maxi ringa och behöva hjälp eller något? Har jag nämnt att jag är världens fattigaste nu också? Jag tror jag äger 20 kronor på mitt allkonto. Det är bedrövligt, så ring inte och fråga om fika om ni inte tar bullar med er hem till mig så kan jag bjuda på kaffe.
