titts

Det är sex år sedan pappa dog idag och sedan dem jag trodde var min familj gjorde det sista och största sveket av dem alla. Idag är en vemodig dag då jag inte längre sörjer pappa på samma sätt utan mest är arg över deras svek. Självklart är detta pappas dag, jag kommer ihåg den som om den var igår, alla smaker, dofter, vad jag gjorde.
Min familj tyckte att jag var tretton år och fattade ingenting, men fatta detta: Jag visste precis vad som höll på att hända. Ena gången var pappa särbo och andra så skulle han på pappret vara sambo, utan hans egna underskrift. Vi sa åt pappas familj att ringa så fort han blir sämre, men istället ringer dem en och en halvtimme efter han dött som om dem just kommit på att jag existerade. Det var det största sveket. Jag glömmer det aldrig trots jag suttit och druckit kaffe med er och lett.
Jag hatar denna delen av pappas död. Jag hoppas dem har ångest för vad de gjorde, men så mycket jag vet om dem. Har de nog inte det.

Det är aldrig någon bra dag den 12/5.
Men jag har slutat ta skiten nu efter i påskas. När jag var yngre trodde jag som du sa att det var mitt fel och att jag skulle komma och hälsa på oftare. Men vad förbjuder er till att komma till Hässleholm och hälsa på? Just det! Ni har så jävla mycket och göra. (Det har ju inte jag?) Tur att du har kristine farmor. Som du skrev. (det sista sveket)